MEDELTIDSGOTLAND

KYRKOR OCH FÖRSAMLINGAR

Visby var den plats på Gotland där den första kyrka byggdes som inte förstördes av anhängare till den forna seden. Byggherren var Bot(g)air av Akebäck och tidpunkten var omkring 1030. Det var en enkel träkyrka som snabbt och överraskande uppfördes i ”Vi” och helgades till Alla helgon. När kristendomen på ett aldting 1049(?) beslöts att vara den religion som skulle gälla på Gotland och för gotlänningarna revs hovet i Vi och på dess plats uppfördes istället öns första stenkyrka, helgad till Johannes döparen. En tid efter det (före 1103) anslöts ön till Linköpings stift.

Då Visby redan på 1000-talet var en folkrik stad uppfördes snart en stenkyrka till, helgad till sjöfararhelgonet S:t Clemens. Staden delades då på två församlingar. Efter det krig mellan gotländska och tyska köpmän som bilades i Artlenburg 1161 så ville inte gotlänningarna ta emot tyskar i sina kyrkor, varför tyskarna fick uppföra en egen församlingskyrka, S:t Per. Under 1200-talet expanderade staden och från århundradets mitt hade den fyra geografiska församlingar, av vilka tre var delade på gotlänningar och tyskar, med varsin församlingskyrka. Den fjärde, senast tillkomna församlingen på klinten delades inte och fick bara en församlingskyrka, S:t Mikael. Men förutom de fyra geografiska församlingarna fanns ytterligare en delad. Den vid Vårfrukyrkan, i vilken man kunde inträda i om man hade det gott ställt, oavsett i vilken församling man bodde. Den hade alltså inga fasta geografiska gränser och var även den delad på tyskar och gotlänningar. Den sjätte församlingen var den som utgjordes av de ortodoxa ryssar som bodde i staden, vilka tillhörde den ryska kyrkan, S:t Nikolaj. Även dess upptagningsområde var hela staden.

Förutom de nio församlingskyrkorna fanns också i och kring Visby en klosterkyrka, två konventskyrkor, två hospitalskyrkor, två kapell samt slottskapellet på Visborg slott från omkring 1420.

Vid reformationen utsågs S:t Hans med S:t Per till stadens enda församlingskyrka, men sedan länsherren av fortifikatoriska skäl rivit tonen på dessa kyrkor, sannolikt 1533 eller 1534, så blev istället Vårfrukyrkan stadens enda församlingskyrka. Efter freden i Stettin 1570, då Sverige erkände Danmarks rätt till Gotland för ”evärderlig tid” blev ön eget stift 1572.